's Picture

Bakom Kulisserna på WWDC

Postad av Pär Strindevall

För de flesta teknologientusiaster är WWDC synonymt med skorstenskragar och de nyaste prylarna med äpplen på. I verkligheten är det bara en bråkdel av evenemanget. World Wide Developer Conference är Apples årliga utvecklarkonferens som varar i en hel vecka i hjärtat av San Francisco. Presentationen som inleder konferensen är bara en försmak av det som komma skall och jag tänkte sammanfatta det ni inte ser av WWDC i detta inlägg.

Keynote

På måndag morgon samlas över fem tusen utvecklare på Civic Center Plaza, stadens medborgarplats som ligger bredvid stadshuset och Bill Grahams Civic Auditorium. Apple-personal vallar utvecklare till olika köer och frukost serveras. Alla har samlats för att se den inledande presentationen för årets konferens och stämningen är mycket förväntansfull.

Någon timme innan startskottet början man slussa in utvecklare och de första som entrar lokalen high fiveas av personal i sedvanlig Applemanér. Bombhundar cirkulerar och säkerheten är hög. Flaggorna vajar på halv stång för att hedra offren till gårdagens terroristattack.

Inne i lokalen spelas Beats 1, Apples storsatsning på internetradio, som soundtrack till att tusentals utvecklare letar efter en så bra plats som möjligt. Till slut når Wi-Fi:t ett kritiskt antal uppkopplingar och blir som ett 56k-modem. När Apple-hövdingar gör entré till VIP-platserna hörs jubel. Steve Wozniak är en rockstjärna och jag känner hur jag fanboyar hur mycket jag än försöker motstå det.

Klockan slår 10:00 och Tim Cook intar scenen. Det framgår inte lika tydligt på liveströmmar men när man är på plats känns det verkligen som att gudstjänsten börjat och att påven ska tala.

Jag tänker inte gå in på själva presentationen eftersom att det förmodligen är något ni redan har sett men något man inte ser på streamen är åskådarnas reaktioner när det utannonseras saker. Mumlandet av kommentarer som "Äntligen!" och "Det var på tiden." händer omkring en vid minsta lilla avslöjande. Jag kunde inte undgå mig att fnissa åt hur absurdt det var emellanåt.

Efter presentationen serverades mat ute på medborgarplatsen. Jag åt fort så att jag kunde hoppa rakt in i nästa kö för Platforms State of the Union, den längre presentationen som hålls efter den inledande som går in på djupare tekniska detaljer då den på förmiddagen mest ämnad åt media. Nu börjar konferensen på riktigt.

Platforms State of the Union

State of the Union är ett tal som framförs årligen av USAs president för att beskriva nationens skick och presentera vad som komma skall av hens agenda. Apples motsvarighet går igenom deras plattformars skick och vilka förändringar som kommer att ske den närmaste framtiden. Presentationerna görs av mer tekniskt lagda Apple-anställda jämfört med keynoten där det oftast är mer affärsmässigt lagda som presenterar.

För mig var höjdpunkten genomgången av förändringarna i Xcode och Swift. Xcode 8 löser många problem med tidigare versioner och Swift divergerar mer och mer från Objective-C med dess befintliga API:er. När Chris Lattner (utvecklaren bakom Swift, Clang och LLVM) går igenom förändringar i gränssnittet till C-implementationerna av CoreGraphics och libdispatch möts varje slide av jubel och ovationer. Swift 3 lämnar det gamla sättet att anropa de ramverk man behöver och det är svårt att inte dra hårt på smilbanden när ens framtida verktygslåda blir så smidig. Även de nya operativsystemen ser riktigt bra ut. Apple Watch får ett mycket snabbare och intuitivare operativsystem i form av watchOS 3 och en handfull nya API:er man kan förbättra batteritiden med. iMessage i iOS 10 får Googles Allo att se ut som ICQ och äntligen kommer ett nytt filsystem till Apples operativsystem.

När HFS+ introducerades hade Mac:ar fortfarande diskettläsare. Det är pinsamt hur länge Apple har hållt kvar sitt uråldriga filsystem men snart är det äntligen dags för APFS, Apple File System, att göra debut på samtliga av Apples plattformar. Det nya filsystemet är optimerat för flashminne och har moderna filsystemsfunktioner som kloning och snapshots. Förhoppningsvis försvinner biprodukter vid indexering som .DS_Store och ._-filer med HFS+ vilket förenklar när man kopierar filer till andra operativsystem eller strukturerar upp sin .gitignore. Det kanske finns hopp för macOS (före detta OS X) trots allt.

Efter konferensens andra presentation är dagen fullbordad och varje grå hjärncell förbrukad så jag vinglar hem och somnar utan middag i vare sig mage eller åtanke.

Moscone

Resten av konferensen äger rum i Moscone Convention Center, ett konferenscenter i centrala San Francisco som huserar tre våningar av öppna ytor och aulor. Där finns ett antal lokaler för presentationer som hålls i stort sett hela tiden och utanför dem finns zoner för allt från att ladda batterierna till att prata juridik med Apples personal. För att göra allt på Moscone måste man ha minst fyra kloner av sig själv så jag gjorde det bästa av situationen genom att planera mina dagar på förhand i minsta detalj.

I början av veckan lade jag till alla presentationer jag tyckte var intressanta till min kalender och gick på magkänsla när flera krockade. När jag hade tid över bokade jag möten med Apple, åt en massa mat, drack kopiösa mängder kaffeliknande dryck och skrev på detta inlägg. Apple hade satt upp nedladdningszoner med ethernetuttag där man kunde ladda ned de nyaste SDK:erna och andra verktyg. De hade blockerat nedladdning av dessa via Wi-Fi så att nätverket inte skulle gå ner. Det gick ner ändå men det är ett intressant sätt att inte lösa ett problem.

Efter presentationerna fick man tillfälle att prata med de som föreläst och det fanns över tusen Apple-anställda på plats för att svara på evetuella frågor man hade. Man kunde även boka möten så jag passade på att i en halvtimme sitta och diskutera hur Expressens appar ska förhålla sig till amerikanska exportlagar för krypterade data. Det är nämligen så att vi använder TLS/SSL för känslig information i våra appar för att skydda våra användare men eftersom att apparna distribueras genom det USA-baserade App Store drabbas vi av USA:s restriktiva exportlagar som avser kryptografi. De juridiska respresentaterna jag talade med var ungefär så tydliga som man förväntar sig att jurister ska vara. Enligt dem har vi gjort allt vi behöver göra men för säkerhets skull skickade de ett mail med en miljard "enkla" steg man ska göra för att kanske vara på den säkra sidan. Kanske. Det såg bra ut i alla fall.

Lärdomar

WWDC har varit en enorm tillgång vad gäller min kompetensutveckling. Jag har rustats med kunskap för att underlätta utveckling framöver och har samtidigt fått möjligheten att verifiera beslut vi har fattat inom teamet sedan tidigare. Ett exempel på detta är att Apple TV-appar kan distribueras för sig själva eller som del av samma paket som en befintlig iOS-app på App Store. När vi i fjol ställdes inför detta dilemma valde vi att distribuera appen i samma paket eftersom att vi spekulerade i att Apple skulle belöna detta i framtiden med att automatiskt installera Apple TV-appen om man sedan tidigare har iOS-motsvarigheten. I och med iOS 10 och tvOS 10 har Apple gjort exakt detta. Vi får alltså denna funktionalitet helt gratis och det känns bra att vi är tillräckligt insatta i Apples vision för att kunna fatta beslut som detta i blindo.

Vad gäller kompetensutveckling har det absolut nyttigaste för mig varit det jag har lärt mig om iOS 10 och Swift 3. Eftersom att Swift är open source har jag följt utvecklingen av språket genom GitHub men det jag fått se på WWDC är hur Apple har implementerat språkets förändringar i sina ramverk. Ett exempel på hur vi har förberett oss för Swift 3 är att implementera vår Swift 2-kod med metodsignaturer som är så lika Swift 3 som möjligt så att anropen kommer att förbli oförändrade när vi väl migrerar. Man deklarerar en metod en gång men man anropar den ett godtyckligt antal gånger. Om vi inte behöver uppdatera varje anrop utan bara signaturen sparar vi mycket tid och ansträngning när vi migrerar. Dessutom lär vi oss att jobba mer framtidssäkert idag så att det blir enklare att komma igång när Swift 3 lanseras nu i höst.

Jag fick också möjlighet att diskutera med Apples utvecklare angående problem mitt team har stött på med deras verktyg. Det var mycket givande att kunna diskutera lösningar på plats och samtidigt få insikt i deras resonemang.

Slutligen

WWDC har varit den absolut roligaste, mest lärorika och mest utmattande konferens jag har fått möjligheten att delta vid. Det finns fortfarande många sessioner jag behöver se i efterhand på Apples hemsida och jag har knappt sett det som finns utanför Moscones väggar. Jag tog motvilligt farväl av San Francisco och ser redan fram emot nästa besök.

PS. Missa inte vår nästa bloggpost, följ oss på Twitter!

Till startsidan